I helgen var det nästan tio grader plus, friska vindar över slätten och picknick i Vadstena. Och igår snöade det. Det här är inte okej.
Fanny var förbi och tipsade om musik i vinruset i lördagskväll. Så nu lyssnar jag på Bon Ivers Skinny Love och försöker övertala mig själv att det inte alls kommer att vara jobbigt och deprimerande att arbeta ikväll. Glaset känns halvtomt. Jag behöver vår nu. Jag behöver öl i trädgårn och en vilja att börja röka igen för att det är färggrant. Bajs.
måndag 23 mars 2009
måndag 16 mars 2009
onsdag 11 mars 2009
Kulturfittskymning
The Hills.
"Hur älskar en feminist? - Isabella Varricchio om Marguerite Duras, feminismen och kärleken".
Il Principe är "inne", men bara om det gäller den nya tidens managementlitteratur (vilket faktiskt är ett ord, enligt aftonbladet schmaftonbladet).
Böcker är bara intressanta genom ett raster av läppglans och hårsprejad lugg. Så jävla tråkigt. Bio är bara roligt för att man får skratta ( hänvisning The International Butter Club, Bröllopsduellen). The Hills är som wrestling, skriver Aftonbladet, alla vet att det är fejk men det blir roligare om åskådarna hjälper till att bevara illusionen.
Det är en riktigt bra beskrivning av det hela egentligen. Det är vårt fel att allt bra går åt skogen, eller det går inte åt skogen, det bara ersätts av sjukt mycket fittigare saker. För att fortsätta på The Hills, jag diggade Expidition Robinson och dokubebisarna som föddes när jag var ett vårtsvinsbarn men surreality-TV á la Simple Life eller The Hills ger mig the metaforiska creeps.
Program som dom säger att vi ger tillbaka vartenda öre som lagts ut på produktion plus månghundraprocentig ränta. Det faktum att jag blir irriterad ger dom säkert pengar i skrivande stund, det lär finnas klausuler om sådant. Dagens s.k. kultur bygger på hatkärlek. Den bygger på ett sönderfall, eller om man så vill en kulturfittskymning, av vad jag inbillar mig är "riktig kultur" och resulterar i ett jävla mähä.
Brasch, säger jag och hytter näven.
Som en parentes:
Det finns många sorters skymningar.
Borgerlig skymning råder då solen ligger mellan 0° och —6° i förhållande till horisonten. Detta avspeglar ungefär gränsen där det går att läsa en normal text utan extra belysning.
Nautisk skymning råder då solen ligger mellan —6° och —12° i förhållande till horisonten. Detta anger den ungefärliga gräns då det är möjligt att på havet urskilja horisonten vid användande av sextant.
Astronomisk skymning råder då solen ligger mellan —12° och —18° i förhållande till horisonten. Detta anger den ungefärliga gräns då ingen del av den synliga atmosfären från platsen i fråga längre är belyst av solen.
Amatörastronomisk skymning är ett informellt begrepp och gränsen för den går ungefär då solen ligger —15° i förhållande till horisonten. Då är himlen ännu inte helt mörk, men tillräckligt mörk för alla utom de allra mest krävande himmelsobservationerna.
Vilken av dessa som används när man avgör ifall det råder kulturfittskymning eller ej nämns inte på wikivetalltia, men jag gissar på Amatörastronomisk, eller Borgerlig.
"Hur älskar en feminist? - Isabella Varricchio om Marguerite Duras, feminismen och kärleken".
Il Principe är "inne", men bara om det gäller den nya tidens managementlitteratur (vilket faktiskt är ett ord, enligt aftonbladet schmaftonbladet).
Böcker är bara intressanta genom ett raster av läppglans och hårsprejad lugg. Så jävla tråkigt. Bio är bara roligt för att man får skratta ( hänvisning The International Butter Club, Bröllopsduellen). The Hills är som wrestling, skriver Aftonbladet, alla vet att det är fejk men det blir roligare om åskådarna hjälper till att bevara illusionen.
Det är en riktigt bra beskrivning av det hela egentligen. Det är vårt fel att allt bra går åt skogen, eller det går inte åt skogen, det bara ersätts av sjukt mycket fittigare saker. För att fortsätta på The Hills, jag diggade Expidition Robinson och dokubebisarna som föddes när jag var ett vårtsvinsbarn men surreality-TV á la Simple Life eller The Hills ger mig the metaforiska creeps.
Program som dom säger att vi ger tillbaka vartenda öre som lagts ut på produktion plus månghundraprocentig ränta. Det faktum att jag blir irriterad ger dom säkert pengar i skrivande stund, det lär finnas klausuler om sådant. Dagens s.k. kultur bygger på hatkärlek. Den bygger på ett sönderfall, eller om man så vill en kulturfittskymning, av vad jag inbillar mig är "riktig kultur" och resulterar i ett jävla mähä.
Brasch, säger jag och hytter näven.
Som en parentes:
Det finns många sorters skymningar.
Borgerlig skymning råder då solen ligger mellan 0° och —6° i förhållande till horisonten. Detta avspeglar ungefär gränsen där det går att läsa en normal text utan extra belysning.
Nautisk skymning råder då solen ligger mellan —6° och —12° i förhållande till horisonten. Detta anger den ungefärliga gräns då det är möjligt att på havet urskilja horisonten vid användande av sextant.
Astronomisk skymning råder då solen ligger mellan —12° och —18° i förhållande till horisonten. Detta anger den ungefärliga gräns då ingen del av den synliga atmosfären från platsen i fråga längre är belyst av solen.
Amatörastronomisk skymning är ett informellt begrepp och gränsen för den går ungefär då solen ligger —15° i förhållande till horisonten. Då är himlen ännu inte helt mörk, men tillräckligt mörk för alla utom de allra mest krävande himmelsobservationerna.
Vilken av dessa som används när man avgör ifall det råder kulturfittskymning eller ej nämns inte på wikivetalltia, men jag gissar på Amatörastronomisk, eller Borgerlig.
lördag 7 mars 2009
Duell efter duell efter duell...
...men till slut så fanns det ett startfält till Melodifestivalen (den "riktiga"). Och satan i gatan, Caroline af Ugglas kom med! Amy Diamond kunde hoppa runt bäst hon ville på sina gymnasiala ben, och Star Pilots kunde backflippa i oktaver ej hörbara för det mänskliga örat - men icke! Och Scotts var de enda som trodde på oss.
Så det blev ju en viss blandning som brukligt är i dessa sammanhang - lite låtsaspudelrock, lite popjazz, lite ballad, lite untzopera och turkrumpsväng. Jag har övat upp tummusklerna rejält, och dom ska hållas för Carolina af Ugglas och Emilia. Fast, vi kommer aldirg mer att vinna skiten. Det tåls att upprepas. Inte efter The Ark.
Så det blev ju en viss blandning som brukligt är i dessa sammanhang - lite låtsaspudelrock, lite popjazz, lite ballad, lite untzopera och turkrumpsväng. Jag har övat upp tummusklerna rejält, och dom ska hållas för Carolina af Ugglas och Emilia. Fast, vi kommer aldirg mer att vinna skiten. Det tåls att upprepas. Inte efter The Ark.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
