söndag 23 november 2008

Flickorna hade genomgående C- och D-kupa.

"Flickornas utmanande kläder var ett stort dragplåster, men även det inslag när man häcklade överklassen. Dansaren Dita von Teese och musikgruppen Pussycat Dolls är några av de som bidragit till att föra in den burleska underhållningen i tvåtusentalet/.../" skrivs det på allt om stockholm.

Hm.

Dita Von Teese mot Pussycat Dolls. Burlesk mot Vulgär. Varietéunderhållning mot Sömnpiller. Ekivok mot Ett genomskinligt Sätt Att Med Nakenhet Sälja 'Musik'.

Å andra sidan, burlesken blev populär under 1800-talet. Kanske behövs det en viss uppdatering efter 150 år. Sedan behöver jag inte gilla den. Eller förstå den påstådda kopplingen till burlesken.

lördag 22 november 2008

Jag är så genomskinlig

Genom att granska mitt bloggarkiv så kan man med lite klurighet och intelligens lista ut när och när jag inte har haft arbete. Det känns nästan lite sorgligt. 27. Så mycket fritid. :(

torsdag 13 november 2008

Praise the Lord and Pass the Ammunition

Jag har världens världens bästa tips.

I augusti letade jag runt på piratebay efter en låt, och av en händelse ramlade jag över Flashbacks 1920's-1940's. Hallelujah! Det är som en åttaalbumsantologi av bra låtar (ni kan ju gissa över vilket tidsspann de sträcker sig), men här kommer det sjyssta. Varje album har sitt tema.

Pedagodisk översikt:
1. High and Low - Drug Songs
2. Geil and Sexy - Copulation Songs
3. Crazy and Funny - Novelty Songs
4. Gospel and Prayers - Spiritual Songs
5. Blue and Alone - Yearning Songs
6. Hitler and Hell - American War Songs
7. The Sky is High and So Am I - Reefer Songs I
8. The Sky is High and So Am I - Reefer Songs II

Ni förstår naturligtvis vilka av skivorna man fastnar för. Jag blir helt till mig av gammeljazz ganska ofta i vanliga fall, men när texterna är uppenbara eufemismer för knulla, droga och sexa så blir det lite för klockrent. My daddy rocks me with one steady roll. I Wonder Who's Boogiein My Woogie Now. Och bandnamnen sedan! The Mississippi Mud Mashers! The Light Crust Dough Boys! Waring's Pennsylvanians!

Ni förstår klassen. Ladda ner. (Jag antar att jag kommer att yxas ner av IPRED-lagen osv om eländet går igenom. Men vafan. Ladda på.)

"Hämta en bög"? "Gummistövlar"?

Neger och President


EMA har gått av stapeln, om någon som har MTV missat det. Fel album, artister, låtar, videor vann som vanligt. Kate Perry var en rätt tråkig värd, bortsett från när hon skämde ut sig totalt genom att säga: "Det här är mitt husband, ni kommer se dom unde rhela kvällen. Och tjejer,, här är något för er! Ni får gissa vem av dom som inte är hetero!" (konstpaus för uppspelta publikapplåder, som uteblir) "För alla är inte det!" (Tillgjort uppspelt ansiktsuttryck, insert sound of crickets.)

Den enda egentliga höjdpunkten var väl The Ting Tings och The Killers framträdande.

Till saken! Jag tyckte att det var lite specielt hur nästan alla tokpeppade på Barack Obama. Jared Leto och de andra 30 seconds to Marskillarna hade tröjor med honom på, flera gratulerade honom på scen. Och sedan, när Estelle och Kanye West har tagit de sista tonerna i American Boy så dyker en stor stor bild på Obama upp på storbildsskärmarna där tidigare starspangled banner visats. You be my american boy.

Och enligt pålitliga intierade källor så var röstdeltagandet i Hollywood ovanligt högt (och jag bara antar att de röstade på Obama).

Det är helt enkelt inne med minoriteter. Jätteinne. På ett lite mer seriöst sätt än Din Skos Ethnic Edition.

Det här hör egentligen inte till saken, men jag snubblade över en Aftonbladetartikel med rubriken Bögar, horor, knarkare och afrikaner. (Fast nu verkar den ha försvunnit. Hmm.) den handlade iofs om donation, och att tidigarenämnda grupper inte får donera organ, hur friska de än är, och hur stort underskott på organ vi än må ha. Men skitsamma, det var rubriken som jag fastnade för. För jag tror att vi i större och större utsträckning kommer att få se nya vapen för att lyckas. I USA-valet var det just bögar, afrikaner, kvinnor (inte en minoritet i allmänhet, men inom högt uppsatta politiker så) som man använde på ett nästan positivt sätt. Det var Palins tonårsgravida dotter, det var McCains lesbiska dito, det var Hillary, det var den skitgamla dömde mannen som vann något jag vet inte vad i typ Alaska.

I Sverige har detta dykt upp lite mer diskret, här har vi haft partiledande kvinnor ett rätt bra tag, och vem vet. Mona kanske är vår Obama? Kristdemokraternas Ungdomsparti hade för ett tag sedan en homosexuell ordförande. (Han avsattes/slutade dock inom typ ett halvår av mystiska anledningar).

Jag har ingen egentlig poäng med det här. Men det är lite spännande att se, speciellt när man kommer på sig själv att faktiskt reagera på det. Det vore dock tråkigt ifall man bara betraktade Obama som Den Svarte Presidenten, istället för en rätt vettig, ung president som företräder det minst onda partiet därborta. Jag inbillar mig trots det att det kanske öppnar lite möjligheter och spräcker en fördom här och var.

The Times They Are A'changing.

onsdag 5 november 2008

November



Min goda vän Fanny är min favoritnörd. Hon har massor massor med LP-skivor, som hon sorterar i bokstavsordning. Hon har en stor bok där alla skivor finns med, så att hon kan kolla upp vilket år skivorna släpptes, så hon under varje artist och bokstav kan sortera i rätt utgivningsordning också. Hennes CD-hylla har samma upplägg.

Fast det som gör Fanny till min favoritnörd är att man hittar oförhappandes guldkorn mitt i all country, blues och andra godsaker. I CD-hyllan trillar plötsligt Wu-Tang Clan fram, och i LP-backarna finns en säkert snart K-märkt Smurfpartaj i Smurfland.


Och nu, när dimman ligger tät över den helt värdelösa Stångån så kan man inte låta bli att tänka att November - En ny tid är här.

(Den översta bilden är naturligtvis helt skamlöst kapad från Fanny, men hon har säkert inget emot det. Har hon det så hänvisar jag till Lobachevsky)

måndag 3 november 2008

I bet your boyfriend hates you most

Snön kom och gick över månadsskiftet, lade sig inte, men flingorna var stora.

Jag är helt slutkörd efter flytten, men nu är vi här. Det ser ut som pekka fortfarande, vi måste köpa massa nya möbler för att kunna packa upp resten. Övergången 15 kvadrat till 54 kvadrat var lite klurig.

Jag är så trött, så trött. Ska gå till jobbet om en halvitmme eller så, men känner mer för att packa ner mig i täcken och titta på brittiska deckare tills allt känns bra. Är på för dåligt humör för att vara duktig och arbetsför. Har satt Adam Greens Who's your boyfriend på repeat.

Och så får det vara med det! Nu måste jag svepa ihop lunch på något smidigt vänster.