Brandtal

Jag vet att jag ofta har skämtat här, tagit i med starka uttryck och dragit mina åsikter lite längre för skojs skull.
Jag vill därför understryka hur fruktansvärt allvarlig jag är i detta, för jag är rädd för världen i stort just nu, nästan rädd för mig själv. Jag är rädd för historien och jag är rädd för människan. Främst av allt människan.

Jag äger ingen TV, vilket gör mig både gott och ont, jag läser på tok för lite nyheter, vilket även det är på gott och ont. För de nyheter vi visas är inte de vi behöver se. De vi behöver se betraktar till och med jag som konspirationsteoretiskt dravel, för det mesta. Men ge akt på de tendenser vi faktiskt får se, och ge akt på att inte betrakta dom som petitesser. Det är nu om någonsin vi behöver se det stora hela, se sammanhangen.

EU är ingen nyhet, och den Afrikanska Unionen - AU har funnits sedan 2002. AU bildades som en parentes ungefär som EU under uppbyggnad, med grund i OAU (organisationen för Afrikansk enhet), men efterföljaren, likt EU, tar grundidén steget längre. I det stora hela är de tendenser till kontinentalt baserade förenta, gränslösa stater. Nämnas ska även ASEAN och ACD - Asia Coorporation Dialogue, eller Asian Union, som likt EU i grunden varit och fortfarande är en ekonomisk samarbetsorganisation, men som, likt AU, har grundvalar som vilar på ett unifierande av kontinenten - med en ekonomisk bas. Minns även att EU expanderar i söderled - bildar medelhavspakter med arabländer, och i slutändan kan man betrakta även dessa som en del i den europeiskekonomiska gemenskapen. Eurabia om man vill vara fyndig.

Den Nordamerikanska Unionen är inte heller något man hör talats om. I själva verket känner knappt amerikanarna, mexikanerna eller kanadensarna till den. Trots att detta har varit i rullning i uppemot sextio år. Som en parentes kan nämnas att tre generationer av Bush, son, far och farfar, har varit involverade i detta. När man söker på det så ser man ingenting om fiall detta har gått igenom, ellerr alls mycket information förutom två halvnya preparationstexter med det vanliga puttegullet. Union, enhet, kärlek. Jämlikhet. Centralisering. Sittande Bush har dock redan godtagit idén, ekonomiskt och principiellt - och nordamerika som det ser ut idag kommer att vara glömt inom tjugo år. Världen som den ser ut idag.

Men man borde kanske inte vara förvånad. De senaste hundra årens ekonomiska lagstadgande och debatt har lagt grunden till unioner, kontinentala sådana. Det kan kallas globalisering, globalisering är populärt. I själva verket är det centralisering. Gränserna, länderna, öppnas på vid gavel i större och större utsträckning, coh för den delen regleringar som vaktar den individuella integriteten. Vi har att se fram emot fyra stormakter - EU med euron, AU, NAU med den planerade ameron och ASEAN/ACD. Och i sinom tid har vi uppnått en ekonomiskt toppstyrd världsstat - som en slags hånfull parodi på Trotskijs idéer, en världsregering. Hur stort inflytande har den enskilde?

Jag citerar:
"We are grateful to The Washington Post, The New York Times, TIME magazine and other great publications whose directors have attended our meetings and respected their promises of discretion for almost 40 years.
It would have been impossible for us to develop our plan for the world if we had been subjected to the lights of publicity during those years.
But, the world is more sophisticated (läs: indoktrinerad, okunnig) and prepared (läs: preparerad snarare än förberedd) to march towards a world government. The supranational sovereignty of an intellectual elite and world bankers is surely preferable to the national auto-determination practiced in past centuries."
-David Rockefeller, Council on Foreign Relations (den organisations som utarbetat NAU).

Poängen, och varför jag är rädd för oss alla, är att när förändringen kommer så är det vi som ber om den - och samtidigt är det inte demokratiskt. Krig upprätthålls för cirkulationen av pengar, lagar stiftas på mer eller mindre allmän begäran - FRA-lagen, Patriot Act m.fl., för vi är rädda. Och vinnarna är inte presidenterna, hemska USA, utan bankerna. Däri finns det ingen diskussion. Centralbanker är så byggda. I själva maskineriet bygger på att de har monopol på tillverkning av pengar, och lånar dess pengar till staten med ränta. Hur ska då räntan betalas tillbaka, jo, man trycker mer pengarsom lånas av staten mot en ränta och så fortsätter det. Tills ekonomin kraschar. Ett exempel är depressionen i USA.

Och hur kan man protestera när man inget vet eller inte bryr sig? Den media som hörs ägs av de som arbetar för en världsregering. De tackas för sin diskretion. Tack för att ni aktivt motverkat kunskap om världordningen, tack för det överförmynderi ni satt oss i, tack så hemskt mycket för att ni tagit ifrån oss rätten att själva skapa oss en åsikt för att vi hittills inte varit 'sofistikerade nog' för att inse vårt eget bästa.

Så ge akt på tendenserna. Jag var förut inte rädd för säg FRA-lagen som exempel, för jag har inget att darra för. Och ärligt talat, de lär ha avlyssnat allt det där hela tiden ändå, men ni är det läge att sätta det på papper att de får. Och det är en lag som faktiskt är efterfrågad, trots det starka motståndet, det var på gång redan under Bodström. Vi kan skylla på nedladdning eller terrorism, men det är inte de bakomliggande orsakerna. Se tendenserna. Svälj inte blahaet vi får med bröstmjölken. Och bli för fan inte dummare än vi redan är. Jag mår nästan dåligt över kultur och konst, i synnerhet musik, då konsten är död - men det jag mår dåligt över är att jag bryr mig om just detta. Även de är tendenser till det stora. Men jag borde bry mig om något som spelar en riktig roll, tänker jag. The Cure är bara ett band. The Smiths är bara ett band.

Globalisering är inget annat än ett sätt att ta ifrån oss makten, hur fint det än kan låta. Lycka, välstånd för alla. Och samarbete kommer alltid att vara bra, men inte det här.

På FN:s hemsida om globalisering kan man läsa mer om detta. Men i ärlighetens namn har jag aldrig blivit mer rädd än när FN som man annars betraktar som en något korrupt men med en god bas säger saker som "Globalisering – en kraft som inte kan stoppas", vilket bara svider, och räknar upp hur fantastiskt det är att man kan köpa Coca Cola i alla länder. Notera även att det enda som nämns är pengar, siffror. Summor.
"Globaliseringen har redan fört med sig ett betydligt välstånd till områden i världen som länge varit fattiga, men också ännu mer välstånd till områden som klarade sig bra redan innan.", skriver de. Allting blir bättre, ekonomiskt, överallt. Det finns bara ett problem: Ekonomin KAN inte bli bättre överallt, ekonomi är ett flöde, där pengar byter ägare. De kan inte vara en oändligt uppåtgående spiral. Vi blir säkert 'rikare' i teorin om vi trycker mer pengar till varje stat, men vi vet ju alla var de pengarna kommer ifrån, och att det bara trycks mer och mer, och att detta inte leder någonvart alls. Det är en orm som äter upp sin egen svans.