Bandet finns på riktigt, vilket bara det är skitkul, men det var inte det jag tänkte på. Jag tänkte på något snyggare tributes och covers. Det är ju allmänt känt att covern aldrig är snyggare än originalet, men jag tänkte ta en radda där nyupplagan om inte annat i varje fall är fucking close.
Nouvelle Vague (världens sjysstaste coverband egentligen om man tänker på det) släppte albumet Bande á Part 2006. Där fortsätter dom samma spår som alltid, Bossaversioner på bland andra Yazoo, Echo and the Bunnymen, Blondie och Billie Idol. Men dom struntar vi i nu! När jag var skrämmande ung hittade jag nämligen The Cramps Look Mom, No head! i pappas skivhylla och blev tokkär (kanske för att jag för ung för att första texterna). Sedan blev man kär i låten Human Fly, och det är den som Nouvelle Vague covrar (alltså seriöst, hur böjer man det?) på Bande á Part. Ruggigt bra. Det är ju inte en självklar stilövergång.
Sedan, kanske inte helt på ämnet, så msåte jag ta upp ämnet Weird Al Yankovic. Vetenskapen Weird Al Yankovic. Det är ju inte covers lika mycket som parodier, eller ska vi kalla det för fria tolkningar. Jag blir bara så sjukt kär i nittiotalsmedleyt Polka Power och Angry White Boy Polka vars namn täcker ämnet. Eller hans version av The Kinks Lola - Yoda. Eller hans The Saga Begins till tonerna av American Pie. A long, long time ago/ In a galaxy far away... Jag är nästan för barnsligt road av det. Jag borde växa upp. Det får bli min slutpoäng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar