Nicolai Ivanovitj Lobachevsky

Det är inte mannen i titeln jag ska tala om. Inte heller, annat än som snabbast, Tom Lehrer som skrev sången om honom.

Jag ska tala om tendensen som låten handlar om - plagiarism. Men först, Lehrer. Lehrer är världens coolaste matematiker, som under 50- och 60-talen uppträdde med sitt piano och sina satiriska sånger om världskrig och kärnvapen, och andra saker som liksom låg i luften. Ett par av dom handlade dessutom om matematik som t.ex. That's Mathematics, New Math och - Lobachevsky. Ta en minut och lyssna igenom sången.

Lobacehvsky var alltså en rysk matematiker under det tidigare 1800-talet. Han var inte helt dålig på sitt arbete heller. Låten är dock även känd som Plagiarize men såvitt jag vet finns det inga belägg för att den gamle ryssen var och pillade i andras arbete.

Hursomhaver, till den avlägsna poängen. The Hives har gjort en påstådd Lobachevsky och pillat med sina långa, svenska klåfingrar i andras syltburkar - stulit riff och melodislingor. Nu blir de stämda av The Roofies John Shapiro, som menar att deras Tick Tick Boom (2007) är på tok för lik sin egen Why you som spelades in tio år tidigare. Nu tar han i med sina amerikanska hårdhandskar och stämmer The Hives för deras hemska stöld.

Jag tänker mig tillbaka till 1800-talets början, som jag ju upplevde och därför vet allt om. Jag ponerar att Tom Lehrer hade en poäng när han anklagar Lobachevsky för plagiat av diverse formler och matematiska skrifter. I sången pungslår den fiktive ryska matematikern som inspireras av Lobachevsky påstådda plagiatfasoner genom att sälja sitt matematiska manuskript till 'Metro Goldwyn Moskva' och låta Ingrid Bergman spela en del av hypotenusan. Tänk om det hade funnits upphovsrättslagar på den tiden. Då hade upphovsmannen säkerligen stämt hans ryska, blåfrusna röv till Sibirien.

Och verkligheten efterapar fiktionen även här, The Hives har säkerligen fått en eller annan krona för Tick Tick Boom. Och inte en själ kan hävda att låtarna skiljer sig mycket från varandra. Se själva.



Och vi minns alla andra plagiat/påstådda plagiat som dykt upp. Schlagerns Anna Sahlin eller Sahlene som tävlade för Estland med Run Away to the Stars, som ju faktiskt hade precis samma melodi som R Kellys I believe I can fly. Schlagerstjärnor är ju som bekant ofta sugna på att sammankopplas med folk som är fällda för att ha haft sex med minderåriga.

Likaledes verkar musikdocent Per Erik Brolinson ha något personligt emot Håkan Hellström (något han inte är ensam om), och menar att När jag ser framåt är identisk med Andrew Lloyd Webbers Pie Jesu. Han menar också att Kom igen Lena! och Cornelis Sång till Veronika har samma text.

Så kan det gå! Jag tolkar detta som att Tom Lehrer har fattat grejen - plagiering leder hursomhelst till att någon någonstans blir jätterik. Och det är det viktigaste.