Inte många bokstäver skiljer idol från idiot.

Jag har ingen TV nuförtiden, och jag har aldrig tyckt att det är så skönt som när man snubblar över någon hemsk idolskandal.

Som jag tidigare sagt tycker jag att Idol är jätteroligt, så länge man får se dom dåliga. Sedan blir det tråkigt. Fenomenet har skapatytterligare en grupp av 'kändisar. De är varken A-, B- eller C-kändisar, de är inte-kändisar-än-kändisar. Det har bevisligen funkat. Det är ju populärt och så. Man 'expanderar konceptet med eftersnack och andra fräscha, sköna grejer'.

Jag tyckte att det var rätt klockrent att sätta dit en lite uppmärksamhetskåt och kattaktig Katrin Schul...jag menar Zytomierska som börjar kalla folk bögiga och tjocka och allt vad det var. Det är väl ingen som blir förvånad. I den 'riktiga' musikbranschen får folk säkerligen höra sådant dagligen, men då är det okej, för det slipper vi se på prime time. Skärp er - ge Zytomierska en stor vodkagrogg före varje eftersnack istället för att ge henne en 'time-out'. Sedan jävlar får vi se på bra TV. På så sätt kommer vi dessutom ifrån det tråkiga när det bara är bra folk kvar, då får vi se lite mer trashig. Tänk er:

En full Katrin, med lite rinnande smink och sladdrig röst, som hela tiden refererar till Johan Palm som 'den där lilla tjejen' för att sedan gråta md sina tättsittande ögon över skilsmässan. Till slut somnar hon emot juryn. Det är bra TV. Nu ska jag bara få dom att återanställa henne. Och köpa en TV.