Rainy Weather

"Snöoväder"!, viskar juristen i fikarummet.
"Det snöar just nu i Norrland!", fyller förhandlaren i.
"Åh, snöbollskrig på arbetstid!", fnittrar ekonomen glatt och glömmer bort alla löner som ska fyllas i.

Men himlen är fortfarande grå och tung över den surrande myrstacken Linköping.

Aftonbladet utropar: Varning för kaos!, och förutspår hårda vindar och snö i östra delarna av Götaland och Svealand idag.

Men det Östra Götaland jag ser genom fönstret är inte kallt, bara rått, och inte vitt, bara grått. En råddigt skyline med domkyrkan som utropstecken över tråkigheten och slabbigheten. Marken är inte vit och fluffig, som mashmallows, utan brunsvart och tjärartad där löven kletat ihop sig med det som i mina önskedrömmar kan ha varit morgonfrost.

Det enda kaoset finns i lägenheten, 15 kvadratmeter flyttkartonger, dåligt förvarade LP skivor, madrasser och sopsäckar med kläder.

Jag lusläser artikeln. I resten av Götaland kommer nederbörden som regn.

Det var då min typiska tur. På radion lagar en parant dam med tysk accent spetskålsoppa, och är mycket excalterad ("Den är zååå müchet bättre än vanlig weisskohl!"). Sätter på Tom Waits Rainy Weather och rullar in mig, som en dolme, i täcket och sjunker in i tristessen. Jag kan inte låta bli att vara mycket besviken, trots att Halloween ännu inte har kommit och gått. Och alla för-en-regnig-dagfilmer ligger nerpackade i någon av flyttlådorna som tornar upp sig. Jävla skit.

Hösten ska egentligen vara en underbar tid. I själva verket borde hösten markera årsbörjan, eller varför inte slå på stort - tidsräkningens början. Man omgrupperar sig själv, klipper håret (läs: nystartar), blir ambitiös på jobbet, köper pennor utan tuggmärken. ("Savoykohlen är den vackre kohlen.") Höstdepression är en myt, en ful lögn. Aftonbladet har säkert spridit ut den också, precis som de ljög ihop ett underbart snöoväder. I själva verket var det nog snölögnen som gjorde oss höstdeprimerade - hoppet som steg, för att sedan falla hårdare och stupare än den isländska ekonomin.

Så istället för degande framför filmer (jävla flytt) så sätter man musiken man har på mobilen på högsta volym och dubbar vissa artister till höstmusikens riddare, för att de på fiktiva hästar räddar mig lite här. Ifrån vad återstår att se, men O'death gör ett bra jobb. Creds till Imra som tipsade.