EMA har gått av stapeln, om någon som har MTV missat det. Fel album, artister, låtar, videor vann som vanligt. Kate Perry var en rätt tråkig värd, bortsett från när hon skämde ut sig totalt genom att säga: "Det här är mitt husband, ni kommer se dom unde rhela kvällen. Och tjejer,, här är något för er! Ni får gissa vem av dom som inte är hetero!" (konstpaus för uppspelta publikapplåder, som uteblir) "För alla är inte det!" (Tillgjort uppspelt ansiktsuttryck, insert sound of crickets.)
Den enda egentliga höjdpunkten var väl The Ting Tings och The Killers framträdande.
Till saken! Jag tyckte att det var lite specielt hur nästan alla tokpeppade på Barack Obama. Jared Leto och de andra 30 seconds to Marskillarna hade tröjor med honom på, flera gratulerade honom på scen. Och sedan, när Estelle och Kanye West har tagit de sista tonerna i American Boy så dyker en stor stor bild på Obama upp på storbildsskärmarna där tidigare starspangled banner visats. You be my american boy.
Och enligt pålitliga intierade källor så var röstdeltagandet i Hollywood ovanligt högt (och jag bara antar att de röstade på Obama).
Det är helt enkelt inne med minoriteter. Jätteinne. På ett lite mer seriöst sätt än Din Skos Ethnic Edition.
Det här hör egentligen inte till saken, men jag snubblade över en Aftonbladetartikel med rubriken Bögar, horor, knarkare och afrikaner. (Fast nu verkar den ha försvunnit. Hmm.) den handlade iofs om donation, och att tidigarenämnda grupper inte får donera organ, hur friska de än är, och hur stort underskott på organ vi än må ha. Men skitsamma, det var rubriken som jag fastnade för. För jag tror att vi i större och större utsträckning kommer att få se nya vapen för att lyckas. I USA-valet var det just bögar, afrikaner, kvinnor (inte en minoritet i allmänhet, men inom högt uppsatta politiker så) som man använde på ett nästan positivt sätt. Det var Palins tonårsgravida dotter, det var McCains lesbiska dito, det var Hillary, det var den skitgamla dömde mannen som vann något jag vet inte vad i typ Alaska.
I Sverige har detta dykt upp lite mer diskret, här har vi haft partiledande kvinnor ett rätt bra tag, och vem vet. Mona kanske är vår Obama? Kristdemokraternas Ungdomsparti hade för ett tag sedan en homosexuell ordförande. (Han avsattes/slutade dock inom typ ett halvår av mystiska anledningar).
Jag har ingen egentlig poäng med det här. Men det är lite spännande att se, speciellt när man kommer på sig själv att faktiskt reagera på det. Det vore dock tråkigt ifall man bara betraktade Obama som Den Svarte Presidenten, istället för en rätt vettig, ung president som företräder det minst onda partiet därborta. Jag inbillar mig trots det att det kanske öppnar lite möjligheter och spräcker en fördom här och var.
The Times They Are A'changing.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar