Men vem gillar inte en bra start? Man ska inte ropa hej men det här var enligt mig avsevärt bättre än de tidigare fem årens startbana. Åtta bidrag har iofs bara hörts, men för en gångs skull verkar folk ha en hyfsad smak. Att Alcazar går vidare är undantaget som bekräftar regeln, vi måste minnas att många barn älskar schlagern och fina blinkande lampor. Att Emilia går vidare, trots att hon egentligen inte sjunger sådär jättebra, säger någonstans att Eurovision fortfarande handlar om låtskrivande och inte, ja, fina blinkande lampor. Trots att 'love, love, love'-et kändes som en Jason Mraz(huööörrrrrk)kapning.
Och Caroline... Caroline, Caroline, Caroline... Trots fula skor och enorm mun så var hon någonstans bäst.
Jag blev någonstans bara lättad. Visst, en låtsasrocklåt var med med katchig refräng med klockreferenser, en fjortisdänga var med med katchig refräng med elreferenser, en dansbandslåt med katchig refräng och bilreferenser. Fast alla dessa krävs för att det ska bli cheesy schlager. Till och med Shirley Clamps spretande med tonerna och ja, regelrätta falsksång krävdes för den smäktande balladens nästan regelbestämda medverkande. Trost alla måsten och alla uppenbara bidrag så var känslan lite roligare, lite mindre klyschig, och visst, Emilia och caroline af Ugglas var säkert med för att stå för de 'annorlunda' genrena, men det gjordes för en gångs skull snyggt.
Nu återstår det ett par lördagar tills jag vet ifall jag helt har blåst upp mina förväntningar. Kanske Scotts vinner, de jävlarna? Nackscotts på dom. Folket har i regel fel i sådana här frågor, men det som får mig att sova gott om schlagernatten är att det till sist och syvende inte spelar någon roll vem vi skickar till Sovjet, för Sverige kommer aldrig mer att vinna om inte The Ark vann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar