Anti-Muzak Movement

Jag har tidigare pratat om musik som ett medel för påverkan, t.ex. i affärer och dylikt. På ämnet så snubblade jag över en brittisk anti-muzakrörelse som aktivt kämpar för tystnaden i samhället.

Muzak som idag i folkmun är synonymt med hissmusik, ungefär, är i grund och botten ett företag, som fått sitt namn efter första stavelsen i musik, och sista stavelsen i Kodak som var grundaren Squirs favoritföretag (varför vet jag inte, och jag vet inte om jag ens vill veta). George Squir uppfann ett sätt att via elnätet sända ut musik eller ljud ifrån en vanlig fonograf, det vill säga att företaget fungerade som konkurrent till kommersiell radio. Under trettiotalet spelades Muzak som lugnande effekt i just hissar, då folk fortfarande var nervösa och rädda för att slungas upp eller ner i skyskrapornas små metallådor. Först 1936 började Muxak användas i varuhus och arbetsplatser, då man märkte att det lockade kunder till att stanna kvar och konsumera, eller arbetare att arbeta effektivt.

Som jag har förstått det kämpar anti-Muzakrörelsen inte för att, vilket min första tanke var, att Muzak i grund och botten är en manipulativ idé som kan anses fördummande. De verkar snarare för tystnaden i samhället som sådan, med argument som att man inte ens på sjukhus slipper den offentliga musiken, och att man där om någonstans behöver tystnaden.

Jag kan hålla med dom på så sätt att offentlig musik tvingar sig på en på samma sätt som reklam eller vackra förpackningar, och att man någonstans borde få välja vad man vill lyssna på eller inte. Och det finns en poäng i att tystnaden i stadsmiljö är obefintlig. Man skulle å andra sidan kunna hävda att just det ständigt närvarande bullret är en anledning att spela musik, för man hör hellre ljuva toner än cementblandare och billjud. Det är hursomhelst ett intressant ämne, och en intressant 'kamp' de utkämpar.