torsdag 10 juli 2008

Teorier om puls och rytmer

Det finns säkerligen någon initierad källa på papper som anser att musiken har funnits lika länge som den mänskliga kulturen. Det är i varje fall den allmänna uppfattningen, och den uppfattning som jag själv sluter mig till.

Den bilden vi har är alltså att i samma stund som vi utvecklats till en kännande varelse med förmåga att sätta ord på saker och ting, och förmågan att fantisera och tänka utanför lådan, har även det grundläggande behovet av samhörighet som flockdjur kombinerats med en förmåga att skapa riter och självständigt skapade saker att samlas kring. Däribland musiken; om det har varit i en grotta, bankandes på ett trumskinn med spontan allsång utan ord, eller senare sjungandes nationalsången ståendes på läktaren i väntan på en fotbollsmatch.

Musiken är alltså en såpass grundläggande funktion i vår kultur och vår uppfattning om oss själva i ett större sammanhang att den, som jag tidigare har nämnt i filmmusikinlägget, finns överallt, och idag till och med utnyttjas för att få oss köpsugna i shoppingcentret, lugna på spabehandlingen eller taggade på gymmet. Och idag är det sällan vi inte hör musik, vi tar inte en promenad utan mp3:n eller musikmobilen i öronen för vi har glömt bort tystnaden, och musiken är en så stor del av vår självuppfattning.

Både omedvetet och medvetet väljer vi musik efter humör och stämning. Är vi arga sätter vi på Rage Against the Machine, är vi lugna och avslappnade väljer vi Diana Krall istället. Är vi glada och uppspelta blir det kanske The Magic Position med Patrick Wolfe, eller något annat upptempo i dur.

Och här kommer jag till min teori. Grundläggande i musiken, och något som jag antar att musiken har utvecklats utifrån är rytmen. Kan det vara så att vi, som sagt antingen omedvetet eller medvetet, dras till den musik och den rytm som antingen för stunden eller ur ett större perspektiv har samma rytmgrund som vår egen puls? Att vi på något sätt försöker att ha en balans mellan vår kultur och våra hjärtslag, för att vi då har förankrat två sinnevärldar - en ren biologisk och en uppfattningsvärld?

Det spelar kanske ingen roll i det praktiska livet, bortsett från att vi redan är medvetna om hur öppna för påverkan genom musik är, men det är en intressant tanke, och en teori som jag är ganska övertygad om kan stämma.

Tycker du att jag är helt ute och cyklar så utmanar jag dig att komma med en motteori.

Inga kommentarer: