fredag 11 juli 2008

The Rock'n'roll Showdown Del IV

Del IV

Jesse Hughes hand möter...luft. Hughes har helt glömt bort att räkna med att Prince är fruktansvärt kort; slaget går gott och väl en tvärhand över hans huvud.

Prince fräser och rättar nervöst till sin roliga lugg, Hughes tar chansen under denna tresekunderslucka i motståndarens uppmärksamhet, kastar sig raklång genom luften och stångar Prince rakt i låret med sina djävulshorn. Prince faller till marken - precis som Hughes, som vid fallet bryter sitt andra ben. Ett dödläge uppstår - de två sista kämparna har båda förlorat sina ben.

Publiken kan inte förstå vad som händer - det är för olidligt, för jämt och för spännande! Till och med kommentatorn är förstummad och har i stundens allvar rest sig upp i båset, och för första gången kan alla se vem han är. Först tror dom att det är ett skämt, att kommentatorn har satt på sig horn likt Jesse Hughes, men efter ett par sekunders tystnad så inser de att det är Dave Grohl som Satan, vars Foo Fightande röst under hela matchen har förankrat dom i våldet och blodet på arenan.

Hughes blir tårögd, både av smärtan och synen. Prince som ännu inte har insett allvaret gör två halvdana försk till att resa sig, men faller igen. De båda står nu på knä, tårfuktigt öga mot tårfuktigt öga. Prince tar fram sin Guccihandväska ochplockar varsamt fram sina stora, ädelstensbesatta ringar, medan Hughes ilsket rycker av sig pilotglasögonen, krossar dom i handen, för att sedan sätta på sig knogjärnen som väntat i de tighta, slitna jeansfickorna.

Tiden för catch phrases och dåliga låtreferenser är långtsedan förbi. Sanningens ögonblick. Nästa slag kan innebära musikalisk odödlighet för vinnaren. Stadion är knäpptyst.De båda måttar sina slag.

"G'day, mate!"

En röst hörs från kortsidan, där Homme för minuter sedan släpades ut, livlös. Två figurer syns i strålkastarnas motljus, de verkar hålla någon slags påk eller tillhygge.

"We figured we might just join in." Malcolm och Angus Young år självsäkert in på planen, och beväpnade med de cricketklubbor som matchar skoluniformerna fäller de både Hughes och Prince till marken. En kort stund försvinner de in i omklädningsrummen, men återvänder släpandes på Axl och Freddie, Danko och Josh, som placeras ovanpå Hughes och Prince. Sekunder senare skakar hela stadion i en hög smäll, och en fallisk rökpelare reser sig över stadion och staden.
"TNT and dynamite, mate!"

"Eeeeh...Ja, det där var ju oväntat!", hasplar Dave Grohl till sist fram, "men då allt är tillåtet här i The Rock'n'roll Showdown så utnämner jag härmed våra besökare från Hall of Fame, Aaaaangues och Maaaalcolm Young till vinnare!"

Publiken kan inte sluta skrika, och så vitt jag vet så skriker de än idag.

The End

2 kommentarer:

Anonym sa...

Surrealistisk berättelse. Och väldigt kul!! Jag skrattar fortfarande.

Libreville sa...

Vadå surrealistisk? Allt det här har hänt på riktigt. Det är emr än dokumentär.