Och i den BECKsvarta natten kom räddningen!

Så var den här, skivan som jag tänker nöta i botten tills reporna blir för djupa. Eller snarare spela tills ljudkortet och grannarna säger ifrån.

I förrgår, 7/7 2008, dvs dagen innan Becks trettioåttonde födelsedag släpptes Modern Guilt, producerad av ingen mindre än Gnarls Barkleys Danger Mouse. Oh fyfan, här har ni grejer. Köp, det är värt pengarna. Ladda ner ifall ni inte idds gå ut i det fina vädret. Se bara till att ha det här.
Varmt rekommenderas Gamma Ray som man kan tjuvlyssna på här.

1988 släppte Beck Hansen kassetten Banjo Story och har därifrån tagit sig via albumet Odeley (som f.ö. toppade Rolling Stones, NME:s och Mojos lista över årets album 1996) och låtar som Everybody's got to learn sometimes för att med Modern Guilt befästa sin status som musikvärldens bästa, mest ombytliga, genialiska människa. Och för all del, han har dessutom varit med i Futurama och jammat med Bender.
Om inte det övertygar er så är ni härmed inte mina vänner.

Jag hyser dock inga tvivel om att ni kommer att falla för det här, det är helt enkelt lite för bra, så jag har förberett en snygg fanposter ni kan skriva ut och sätta upp. Kanske i taket ovanför sängen i ert flickrum, kanske på toaletten.


Jag spenderade tio minuter av mitt liv bara för den hyllningen så ni förstår att det inte bara finns helt fantastiska besökarpremier på Den Omusikaliska Bloggen, utan även att Modern Guilt är skitbra.